Rörbäcksnäs – en fjällby i tiden.

Mellan Sälenfjällen och norska gränsen ligger byn Rörbäcksnäs. De första inbyggarna kom 1765 och slog sig ner på näset mellan Rörbäcken och Sigtån.

Jonas Larsson från Hammarsbyn i Lima och Marit Olsdotter från Aspberget i Höljes hade där funnit en lämplig plats för röjning av mark mitt i goda jaktmarker och nära rika fiskevatten.

De byggde där man nu finner Rörbäcksnäs hembygdsgård.

Tack vare förutsättningarna till försörjning på det som skog, vatten och småbruk gav kom allt fler nybyggare från Norge, Värmland, Lima och Transtrand och etablerade gårdar runt ”Röbäckneset”.

Bygden var sedan länge känd genom klövjestigar som gick mellan Lima och Trysil och dessutom för myrmalmsfyndigheter och järnblästrar. Folk från Lima och Transtrand fick här råvaran till framställning av hästskor, liar och andra smidesvaror som ofta gick till avsalu eller varubyten i Norge.

1908 blev det landsväg till byn från Torgås. Kyrka byggdes, skogsavverkningar och flottning gav lönearbeten och byn växte. Kapellförsamlingen Rörbäcksnäs fick en kombinerad skola/prästgård för byns skolpräst.

1912 byggde Carl Moberg en damm som fick vatten genom en grävd kanal från nuvarande badplatsen Gorrtjärn. Byns centrum fick därigenom en konstgjord vacker sjö, som från 1918 gav byborna elström från Mobergs kraftverk.

Dammen, sjön och kraftverket försvann vid vårfloden 1937 men redan på hösten samma år fick byn sin elförsörjning från Lima kraftverk.

Beredskapsåren 1939-45 var en annorlunda tid för gränsbyn Rörbäcksnäs med all sin släkt- och vänskap och handelsutbyte med Norge.

Gränsbevakande styrkor från andra delar av landet inkvarterades i stort antal i och omkring byn. Folkets Hus och babtistkapellet var ett par av massförläggningarna. Byns egna vapenpliktiga blev mestadels kommenderade långt från hemorten som till finska gränsen eller till Värmland.

Rörbäcksnäs verkliga stortid som skogsarbetarby med ett stort antal kocklag för huggare, avmätare och hästkörare började efter beredskapsåren och varade till 70/80-talet, då skogsbilvägar, traktorer, lastbilar och stora skogsmaskiner helt förändrade arbetsförhållandena. Hästarna försvann liksom korna tidigare hade gjort och småbruken lades ner.

När Fjällvägen till Sälen färdigställdes 1959/60 och fjällvärlden började exploateras kom ett nytt avsnitt i byns historia. Skogsarbetarna blev byggnadsarbetare eller anställda vid lifter, hotell eller stugbyar.

För första gång fanns nu ett brett utbud av arbeten till byns hemmafruar, som tidigare bara kortvarigt kunnat dryga ut familjekassan med plantsättning, bär- och mossplockande. Fäbodkullornas och kockornas tid var över.

Alla de nya serviceyrkena som servitriser, kökspersonal, städare, receptionister, ekonomer och butikspersonal förändrade livsförhållandena i familjerna. Båda parterna i familjen kunde bli yrkesarbetande, ibland även skiftesarbetande.

En ny livsstil med storstadspuls under den livliga turistsäsongen, men med jaktmarkerna och fiskevattnen ännu kvar för rekreation och tillskott till hushållet.

Före älgjakten är det alltid livlig aktivitet på jaktskyttebanan. Det samma gäller före höstens och vinterns fågeljakt. Tjäder och orre i skogarna och ripa på fjället, men ändå fler fågelarter i en unik samling på skolan. En låg- och mellanstadieskola från början av 1950-talet. Där pryds matsalsväggarna av målningar av traktens kände naturmålare Birger Stafås. Fjärdingsmannen Hals Lars Larsson donerade på sin tid en fågelsamling som sedan kompletterats av Birgers bror, konservatorn Rune Stafås.

Björn, varg och lo är inte sällsynta i skogarna kring Rörbäcksnäs. Björnen är relativt talrik och så har det varit från nybyggartiden. Soldat Hans Olsson Orre var känd björnjägare och i Orrstugan på Hembygdsgården finns ett gevär med vilket han skjutit 36 björnar.

Före vägarnas och motorfordonens tid gällde apostlahästarna eller skidorna – transportmedel som numera används mer för motion och tidsfördriv.

Den gamla klövjestigen till Lima via Kinnvallsjösätrarna har återuppstått i form av en årlig fäbodmarsch.

Skidor åks av alla åldersgrupper i idrottsföreningens elljusspår och andra, milslånga välpreparerade spår. Skoterled genom byn går från Värmland till Sälenfjällen och vidare Kungsleden till norra Sverige. Men skoter används också på kortare turer till fiskevatten och andra utflyktsmål runt byn.

Aktuella orienteringskartor öppnar för givande träningsrundor och tävlingar i Rörbäcksnäs med omnejd. Ett antal leder för mountainbikecykling har uppmärkts omkring byn.

Dialekten i Rörbäcksnäs är intressant. Grunden är lima-målet eftersom byn hört till gamla Lima socken och kommun och högstadieeleverna går i Lima. Men redan de första invånarna på ”Röbäckneset” fick värmländska, norska och transtrands-mål att blanda sina limaord med. Nu sker inflyttning till byn av unga familjer med olika svenska dialekter, så rörbäcksnäs-målet blandas allt mer.

Men på ett par hundra ställen i skog och mark vid bäckar, myrar och gamla kojplatser finns skyltar med två namn på: Ett på rikssvenska och ett dialektalt. (Grasbättsin/Gräsbäcken, Bejnhöjn/Benhögen, Satteriskäla/Säterrisbäcken osv)

Det är ett av sätten för hembygdsföreningen att bevara kunskapen om de gamla namnen och även historierna om järnblästrarna, vallpojkarnas och –flickornas standholar (vilplatser för de vallade kreaturen) och om för länge sedan igenvuxna slåttermarker efter vattendrag och på myrar.